En liten uppdatering från våran vardag.

I helgen har husse varit hos oss och han har påbörja kokningen av allt kött mm som vi får konternuerligt efter att grannen min har jagat. Har två hinkar kvar + en saltrulle + en annan större köttbit som ska kokas. Men vi hann inte med allt. Resultatet av helgens kokning blev i alla fall det nedan, se bilden.

Älgkött, hjortkött, lever, hjärta, njurar, mjälte och älgfärs instoppat i gamla urätna märgben. Fryser in märgbenen med älgfärsen, bra till vår/sommaren att ligga ute och tugga/slicka på.

Sedan har Simbaa fått ett Hurtatäcke. Varit inne förra helgen och handlar det på Grizzly. Han uppskattat att få gå in i sådana affärer, mycket dofter och trevliga expediter som hälsar på han och bjuder på gotti. Mycket bättre och smidigare att ha vid träning och korta stunder än hans fleeceoverell. Men den är bra om han sitter still längre stunder. Dock har det ju inte varit så fasligt kallt ännu.. och det lär det väl kanske inte bli heller. Men då har vi den till nästa vinter.

I torsdags åkte vi iväg till ridhuset som vanligt också. Det var många ekipage. Agility i ena änden och övrigt som lydnad och miljöträning i den andra. Vi fokuserade på bland annat utgångsställning, fotgående, trygghet i ligg (obehagligt med kallt underlag), hopp ö hinder, galen lek, burlek med kommando, "fri" och tandvisning. Kommer lite mer foton från träningen om någon dag, eftersom Bibbi var där och fotoade alla ekipagen. Mycket uppskattat! Nedan en förväntansfull men samlad liten kille som väntar på att få åka iväg mot ridhsuet.

I min undersköterskautbildning läste jag i höstas en kurs,  handledning, vilket innebär att vi får kompetens att handleda elever som är ute på praktik. I den kursen fick vi en uppgift att prata om vad som helst i 5 minuter. Vi skulle träna på framförande och formulering.

Jag valde nedanstående ämne...

Jag ska berätta om hundägare som egentligen inte borde vara hundägare och så kommer jag berätta om rasen som jag hyser så mycket kärlek om.

Har ni sett eller hört om:

• Ägare som binder sin hund i dragkroken på bilen och kör iväg.

• Ägare som lämnar sin hund utan tillsyn i veckor.

• Ägare som håller sina hundar bundna hemma.

• Ägare som använder sina hundar istället för vapen.

• Ägare som tränar upp sina hundar till att slåss med andra hundar och satsar pengar på dem.

• Ägare som skär av öronen på sin hund.

• Ägare som använder våld, stackel och elhalsband på sina hundar för lydnad.

• Ägare som föder upp massvis av valpar utan planerad avel. Och låter dessa växa upp i hemska miljöer där hundarna blir instängda mer eller mindre. Där de inte har någon chans till miljöträning eller socialisering.

Dessa ägare ska inte förstöra rasen som jag hyser så mycket kärlek för. Nämligen American staffordshire terriern (Pitbull). På grund av dessa okänsliga och omänskliga människor har rasen redan blivit förbjuden i Norge och Danmark. De ska inte låta den bli det även i Sverige. Förbjud dessa människor istället!

Dessa hundar blir förhoppningsvis omhändertagna av polisen och får fortsätta sitt liv hos en organisation som tar hand om dessa eller så avlivas det om omständigheterna kräver det. På grund av den behandling och miljö som hundarna har vistats i finns det ingen möjlighet för omgivningen att ta hand om vissa av dessa hundar, då de blivit ohanterbara på olika sätt. Men många får möjligheten att komma till exempelvis Hundstallet i Stockholm. Det var där jag träffade på rasen för första gången på riktigt. I och med mitt gymnasieval, Hundsportgymnasiet fick jag äran att få min praktik hos denna organisation. Om någon av er såg tv programmet HittaHem på tv4, så handlade det om Hundstallet.

Jag föll pladask för rasen under min vistelse i Stockholm. Alla de ”amstaffblandningar” som fanns där sommaren 2009 var så fascinerande mysiga och trevliga trots deras obehagliga och förskräckta liv de levt. Jag kunde inte motstå en enda gång att gå in till dessa gnälliga och hjälplösa blickar. När jag kom in lugnade de ner sig och lade sig i knät och kunde mysa hur länge som helst. Tanken som kastades emot mig där inne i boxarna var att dessa hundar har inte blivit överrösta med kärlek eller med den minsta omtanke. Det ska vara tufft att äga denna ras på grund av deras utseende och ursprung, och de ska dessutom hanteras tufft med så lite respekt som möjligt.

Vad vet vi om amstaffens ursprung? .. det är A och O oavsett ras.

Kort sammanfattat...

• Användes som catchdogs – fånga byten och höll fast. Tjurar, bjärnar.

• Sedan startades arrangerade möten mellan hundarna och boskapet.

• Slagsmål mellan hundar var också något som arrangerades.

• Namnet på denna ras diskuterades – kom fram till American pitbull terrier.

• Det var länge USA´s nationalras.

• År 1936 handplockas 50 stycken APBT (american pitbull terrier) till att bli staffordshire terrier, som är grunden till dagens American staffordshire terrier. Man ville ha ett annat " mildare"namn på rasen, då ordet "PIT" betyder kamparena.

• På 70-talet uppmärksammade plötsligt journalisterna hundkamp och att de skulle vara aggressiva hundar. Då ökade hundarna i popularitet..

• Rasen ökar fortfarande idag, särskilt bland icke seriösa hundägare som dessutom bedriver okontrollerad avel på mindre lämpliga individer. Problematiken fortsätts att spridas av media, men ibland på ett sätt så det framstås som att det bara är denna ras som hamnar i incidenter och inga andra. En hysteri har varit och är igång både från media och icke lämpliga hundägare.

Och i maj 2011 gick min dröm i uppfyllelse. Efter två års planering och väntan fick jag min efterlängtade egna amstaff. En hane som idag är x månader gammal och heter Simbaa. Min önskan var och är att behandla den här rasen rättvist, med kärlek, omtanke och respekt för deras ursprung. Jag vill utveckla mig själv inom hunderiet och kände att jag ville anta utmaningen att ge mig på en mer krävande hund, det skulle vara en hundras som inte var så vanlig inom hundsporterna, då jag ville ha något andra inte hade.

Och nu har jag fått det! HÄR HAR NI MIN HÖGT ÄLSKADE SIMBAA!

Man får ett bra samhälle där hundägare väljer rätt ras och individ för sin kunskap och förmåga att tillgodose sin hunds behov alltifrån berikning, motion till olika typer av mental stimulans. Det är lösningen på problematiken med dem sk. Kamphundarna tycker jag!

... tråkigt men sant. Det har inte varit mycket bloggande för min del. Jag väntar på att få ett par filmer på när Simbaa och jag var iväg på specialsöks grundkurs på Hundcampus i Hällefors i december. Men det var så stora filmer så jag har varit tvungen att köpa ett stort usb som min kompis i sin tur kan lägga in filmerna på. Jag är så sugen på att få se filmerna på hur Simbaa jobbade med näsan under kurshelgen, samt få berätta mer om helgen här i bloggen då.

Men tills det blogginlägget kommer så tänkte jag skriva lite om våran vardag och bjuda på lite träningsfilmer.

Under december månad och in lite i januari har Simbaa fått gå ännu en kurs hos Tass i hand. Jag ser gärna att vi kommer iväg dit och få möta nya hundgrupper och dessutom så hölls denna kurs, klickerintro inomhus, vilket har varit jättenyttigt för honom. Att träna i en liten lokal, blir en träning nära inpå dem andra hundar och jag tycker det är så himla viktigt för Simbaa att få erfarenhet av att koncentrera sig i dessa miljöer. Kursen var väldigt basic för mig, men jag betalar gärna för att Simbaa ska få så mycket erfarenheter som möjligt i olika kursmiljöer och träningssituationer med nya hundgrupper. Under kursen har vi shejpat olika moment, varav ett inom assistanshundsträning, "dra ut låda".

I viltspårsträningen går det framåt. Vi har varit iväg ute i skogen hos en klubbkompis som är domare och som gav oss lite synpunkter och tips på Simbaas viltspårande. Han spårar i spårkärnan, men kan missa slutet ibland och fortsätta gå på fotspåren ut.

Följande ska jag tänka på i träningen:

* Väl markerat slut och beröm i slutet. Mer värde i slutet. Behöver nog inte vara rädd för att galna loss med klöven för att få upp värdet ännu mer. Han smackar tag i klöven direkt när han väl har funnit slutet, men det behövs någon åtgärd för att han inte ska gå förbi slutet.

* Längre ligg tid. Så att fotspåren slås ut ur spåret.

* Annan person lägger spåret, och utan snitslar. (Har mest lagt själv, behöver vänja sig vid andras fötter i spåret)

* Börja lite ännu mer på min hund, inte stanna upp utan följa honom 5 meter i linan hela tiden, trots om han visar osäkerhet eller virrighet i spåret.

I vår ska vi göra anlagsprovet, han är färdig för att göra det nu, men jag skulle vilja göra dessa åtgärder lite först för att se om spårslutet kan förbättras och för att han ska få erfarenhet av att någon annan lagt spåret och att jag blir säkrare och följer min hund, trots att jag inte har kontrollen över vart spåret går. I maj är det öppenklass i hjortkvarn som vi ska försöka ta oss iväg på också.

Annat som vi jobbar på i lydnanaden (känns dock som vi ligger lite efter i träningen där) är:

- Ingångar

- Platsliggning (tid, störande förare/passiv förare + bredvid andra hundar)

- Fotgående

- Apporten

Samt så fortsätter vi med galen lek, lekpauser, motstå leksak innan "varsegod", "fri" bl.a

Lägger upp några länkar nedan till filmer på youtube.

Platsliggning (ute)

Platsliggning (inne)

Omväntlockande med leksak + lite galen lek

Slalom mellan ben

Simbaa bebis med klöv