En tanke har slagit mig. När vi var uppe i Jämtland på semester konstaterade jag att Simbaas rodnad mellan tårna och uppe på tassarna var bättre. Jag undrade varför? Nu har tanken slagit mig att vi hade mestadels med vuxen foder av Vom og hundemat utan LAX som han åt. När jag sedan pratat om hans problem hemma så har flera sagt att lax/fisk kan hundar reagerar på och att de själva haft erfarenhet av det och slutat med det i all utfodring och därefter blivit bra. Det kan finnas ett samband mellan att han inte åt foder med lax i uppe i Jämtland + att han blev bättre där uppe. Så nu känns det som om jag vill prova detta innan jag går in på någon annan diet från veterinären. Så nu kör vi på utan lax i allt, dessutom utan köttbullar, korv och annat. Kruxet som blir är väl att han inte får i sig något Omega 3, då laxen är till för det. Men då kan ja ge linfrö olja i så fall, dock tar hundar inte upp det så bra, då det är ett vegetabiliskt förstadie till omega 3. Men det är det alternativet jag har. Men hellre utan omega 3 och tassar utan iriitation. Jag ska också beställa hem olika torkade saker från Nordic och använda det som godis i träning och tuggmotstånd vid behov. Detta för att veta att han inte får i sig något spannmål och konstiga konserveringsmedel.. Bland annat detta ska jag ta hem:

- Torkad lunga

- Nötlever

- Vomburgare

- Torkad tjurmuskel

- Lammstrupe

- Vomplattor 

- Nötrevben

Om inte det fungerar med detta foder utan lax, kan det vara idé att prova ren lammfärs. Vi får se hur det artar sig. Nu kör vi också på med schampot i några veckor, och bara av det så blir ju tassarna bättre då det tar bort jästsvamparna och infektionen som är... Så man kan inte vara helt säker på detta med fodret förens efter den behandlingen är färdig.

En sak till som jag tycker är konstig är att man inte göra alla andra utredningar man kan först hos veterinären, innan man kör igång med foderdiet och misstänker det. Jag vill göra blodprov, allergitest och allt som finns förutom foderdieten. Det känns som det är det som tar längts tid att få reda på, därför tycker jag att man kan ta det som sista utgångspunkt när man gjort allt man kan innan. Dessutom för att det är så krävande i alla fall då jag har en mycket energisk hund, som har behov av att bli tränad - särskilt i den ringa ålder han är i samt att han inte får tugga på någonting alls i form av ben. Dock kan man väl hitta den protein källan som det ev fodret innehåller samt försöka med sådant godis med. Varför gör man foderdiet testet så tidigt, före alla andra tester och prov som finns? Jag ska ringa och prata med Analysen och höra mig för om detta, att jag vill ha det annorlunda!

Dag 1, förmiddag

Lekutveckling – vi fick massvis med bra övningar på hur man kan utveckla leken. Det som vi gjorde praktiskt med valparna var viktförskjutning i kamplek. Lära valpen att lägga vikten bakåt i leken. När Simbaa gjorde det belönade jag med att släppa efter eller släppa hela leksaken, så att han fick vinna den. Han hade svårt för att lägga vikten bakåt, han bugar gärna i leken. Och jag hade svårt för att se när han faktiskt gjorde rätt...

Jaktinkallning – medhjälparen höll i hunden och jag sprang ifrån. Stanna, ropade och sprang igen när Simbaa börja springa mot mig. Han startade riktigt kvickt, inte så konstigt kanske då han var ganska så ivrig på att komma loss medhjälparens grepp. När han var framme hos mig grep han leksaken och vi gjorde en till jaktinkallning.

Eftermiddag

Burlek – shapa in i buren. Detta är något som vi jobbade mycket med precis när Simbaa kom hem till mig. Men när han väl förstått på flera pass att han skulle in i buren med alla fyra tassar genom shaping så avstannade träningen där. Jag jobbade inte vidare på detta, såsom fri signal och störningar. Han var jättetrött och bjöd mest på ligg, vilket vi tränat på mycket de senaste tiden. Det slutade i alla fall med att han hade framtassarna inne i buren. Något som var nytt för mig var att ta lekpauser för att sedan återgå till koncentrationen igen. Detta är något som passade Simbaa väldigt bra, dels för att han fick en hjärnpaus istället för att bli insatt i buren, och dels för att kunna lära sig komma åter i koncentrationen efter att ha brusat upp.

Omvänt lockande – vi blev introducerade i omvänt lockande. Det har jag och Simbaa jobbat lite med innan, både att flytta handen rejält runt honom, samt att tappa godis på backen. Nu ska vi ha mer och värre störningar. Har även börjat med detta med leksak, vilket jag tycker är jättebra då han lär sig att inte bara ta leksaken ur mina händer så fort den kommer upp ur fickan. Hans signal att få ta den är nu ”varsogod”, men jag ska nig byta till ”Jaa!”.

Dag 2, förmiddag

Började dagen med lite reflektion och frågor från gårdagen. Sedan körde vi igång med burlekar igen.

Simbaa var mycket trött från dagen innan, så jag fick leka igång honom mer än vanligt, men det slutade bra med alla fyra tassar in shapade i buren. Började också lägga in fri-signal på att få gå ur buren.

Sedan blev gruppen uppdelad i två, där den ena halvan hade valparna i burarna och den andra halvan gick fram med sina valpar till burarna och droppade godisregn ner till valpen i buren. Valparna ska få en positiv association av hundar som kommer nära buren och förebygga att börja vakta buren. Simbaa tyckte det var superskoj övning, dock kan det ju ändras framöver när han kommer in i andra åldrar.

Shaping ”backa” - detta är något vi inte alls gjort innan. Vi måste börja med mer trix, som det inte gör något om det blir fel, så att han får öva upp sig shaping-tänket mera. I det här passet var han dunder trött och bjöd inte ens på ligg, jag fick kanske två klick för frambensförflyttningar bakåt.

Efter lunch berättade Fanny hur man kan förebygga eventuella framtida problem. Det som kan hjälp en att lista ut detta, är om man är påläst på sin ras och faktiskt lyssna på fördomar om sin ras. Valpar är ofta okomplicerade och visar sällan några oönskade beteenden. Det man då har stor möjlighet att göra under valpstadiet är att skapa bra känslor hos valpen i situationer som vi kan förutse kan skapa andra känslor senare. Det jag ska fokusera på med Simbaa och förebygga är hundmöten, resursförsvar, vakta buren/bilen, fortsätta jobba på plötsliga ljud, släppa föremål på kommando, samt hälsa på människor på ett lugnt och trivsamt sätt. (Återkommer till sedan)

Inför fotgående i lydnaden – nu fick man välja mellan förberednade övning inför fotgående i lydnaden eller cirkelarbete till agilityn. Jag valde fotgående. Det vi gjorde då var att ha hunden framför oss, backa och belöna när valpen fann rätt position och attityd intill v.ä ben, samt belönade aktivt bakåt. Det gick jättebra, förutom att han inte riktigt fann rätt position utan höll sig gärna precis i kanten utav början på mitt ben. Men något jag värdesätter var att han inte gick igång och hoppade upp på mig, när jag rörde mig i snabb takt bakåt.

”Gå och hälsa” leken – en övning där socialisering, självkontroll och inkallning ingår. En medhjälpare lockar på valpen som får gå fram samtidigt som man säger ”gå och hälsa”. Sedan går föraren en bit bort och så fort valpen tittar åt ditt håll kommer belöning i form av jubel och lek. Jag har tränat mycket på ”be om lov” med Simbaa, jag kräver ögonkontakt när det är något han vill ha och sedan ”varsogod”. Denna övning bygger på att inte kräva någonting alls till en början, utan bara lära in kommandot ”gå och hälsa”. När vi gjorde detta de första gångerna så tittade Simbaa på mig, tittade på den roliga medhjälparen, titta på mig om vartannat, men visade aldrig att han ville iväg utan stod stadigt kvar hos mig och undrade om han fick gå. Medhjälparen och vi fick vara mycket närmre varandra för att hans skulle vilja dra dit på egen hand, efter några repetioner kom han igång. Och direkr när jag förflyttade mig bakåt kom han som ett kanonskott till mig, likaså kunde jag ropa ”Simbaa” när han höll på att äta godis ur medhjälparens hand. Han avbröt direkt och kom, vilken duktig grabb han var här! Riktig mattegris =) <3

Dag 3, förmiddag

Dagen började som vanligt med en liten frågestund och reflektion över gårddagen.

Förmiddagen skulle ägnas åt våra önskemål, gruppen delades i två och vi fick en stund hos både Fanny och Thomas.

Första var vi hos Thomas. Jag valde att ta upp avlämning av föremål (igen). Började med att leka med två likanden föremål för att han skulle vilja släppa och ta det andra. Han tycker dock det går bra att ha två leksaker i munnen samtidigt. Det var svårt att få honom att vilja byta föremål, men när han väl gjorde det, belönade jag mycket med det nya föremålet som han tog. Sedan lät jag honom vinna ett föremål, sprang iväg, han kom efter direkt men inte för det ville han ha den andra leksaken som jag hade. I denns stund fungerade det bättre att faktiskt säga vårat ”släpp” ord och byte med godis. Men ibland köper han inte det heller, har förstått att det har att göra med hur länge han har fått leka med en leksak, desto längre, ju mer värde får den för han.

När jag fick träna för Fanny tog jag upp gå och hälsa – leken (igen) för att se om han ville fram mer nu till den roliga medhjälparen. Det ville han, han kom ihåg, likaså fungerade inkallningen tillbaka till mig toppen trots hög aktivitet hos medhjälparen. Det var inte förens här som det slog över på honom. Så fort det inte hände något efter denna övning kom hans frustrationsbeteende in, hoppa, slita i byxor, ärmar och allmänt bökig. Jag hanterade honom som jag brukar och passade på att upplysa Fanny om att här har vi beteende som ni inte fått sett ännu på dessa tre dagar. Nu rann bägaren över, efter gå och hälsa – leken blir han väldigt upp i varv och samtidigt var han nog väldigt trött efter tre dagar. Jag blev så glad när Fanny sade att jag hanterade honom helt rätt och att hon såg en dämpning hos honom som respons på hur jag agerade. Det är första gången som någon har yttrat sig positivt om hans beteende och hur jag har hanterar det. Jag kände själv också att han kom ner i varv, vilket de andra i gruppen också såg. Det jag gjorde var att agera ignorerande med kroppsspråket så mycket jag kunde och belönade honom när han var på marken med kli i ljumskarna. Jag använder mig också av vanliga vita ben som brukar dämpa honom. Det kändes så bra att han visade den här sidan av honom innan vi åkte hem så att jag fick lite respons på det också. Men jag ska absolut träna på att kunna ha honom avslappnad bredvid mig utan att behöva tugga på ben och liknande, samtidigt som hans frustrationsbeteende kommer dämpa sig med tiden. Ryggsäck och ligga på filt är det som vi ska börja med härnäst att introducera.

Eftermiddag

De sista timmarna på eftermiddagspasset ägnades åt ”varsogod” och shaping upp på plattform.

Simbaa och ”varsogod” kommandot träffar på varandra endel varje dag, både vad gäller maten, godbit på marken mm. Men först kräver jag ögonkontakt. Det jag har märkt är att han tittar mer på mitt kroppsspråk än på ordet. Jag måste bli mindre rörlig!

Shaping upp på plattform – detta gick super bra. Han kom upp med alla fyra tassarna efter några pass. Mycket har nog lekpauserna påverkat honom, han var på en lagom nivå, eller nästan lite trött, men mycket bättre aktivitet än i alla de andra shapingpassen vi jobbat med under de här dagarna, så det här var kul att det gick så bra! Plattformen var dessutom lite smal för hans kroppsbyggnad att stå normalt på, men det hjälper till för hans kroppskontroll. Detta ska vi fortsätta med, men kanske också lite kloss träning för att få till fotpositionen.

Ett otroligt inspierande och roligt valpläger som jag tycker alla borde gå med sina små nya stjärnor! Jag är så nöjd över min lille galna prins som orkat med tre dagar. Mycket har vi lärt oss och mycket har vi kvar att lära =)

Eftersom Simbaa haft rodnad och irritation mellan sina tår på alla tassar så ville jag gå och göra en hudutredning för att få reda på vad det är som orsakat/orsakar detta. Så i fredags förmiddag var vi iväg till djurkliniken Analysen i Örebro.

De gjorde parasitprovtagning först som visade att det inte var demodex, det trodde dem heller inte, då symtomen då är mer hårlösa fläckar på kroppen, men dem ville i alla fall utesluta det. Sedan en cytologisk provtagning som visade på infektion i tassar orsakad av jästsvampar och hudegna bakterier.

Det som gäller nu är att ta reda på vad det är som han inte tål. Så han ska sättas på foder diet i 8 veckor samt schamponeras med Malaset, tror jag det hette. Den första tiden ska han schamponeras varannan dag tills effekt ses (ca 2 veckor), sedan 2 ggr i veckan i yttterligare 3-4 veckor.

När dessa 8 veckor har gått ska jag utsätta honom för allt han åt innan och så ska vi se... Men det jag inte förstår är hur man kan ge allt han åt innan på en gång, hur vet man då vad han i så fall reagerar på...? Har ni några erfarenheter av hudutredning och diet i så här många veckor... Allt går i kras... kurser och träning... han får ju inte ens tugga på vanliga vita ben. Han kommer bli förskräcklig, dessutom kommer han matvägra torrfoder om det blir det... Ja jisses amelia, gud då trist och gud så jobbigt!!! Men jag vill ju få reda på vad det beror på så då är ju detta enda vägen =)

Appropå fodret, så önskar ju veterinären att han ska äta deras foder som är anpassat för sådana här utredningar, foder som är färdigspjälkat. Men som sagt jag är emot torrfoder och han kommer inte äta det, jag som fått upp honom i sådant lagom hull nu med Vom og hundemat. Men det finns kanske ett alternativ, att byta sort inom Vom og hundemat, byta så det bara blir en ny köttprodukt.. Jag ska prata med tillverkarna, Teresé och sedan diskutera det vidare med veterinären, så kom vi överens om.

Önska mig Lycka Till! ;)

Älskade Simbaa <3

Efter dagen med Towa Lindh på klubben blev jag mycket konfunderad, kluven och nedstämd... Egentligen var inte tanken att jag och Simbaa skulle delta, utan jag skulle bara vara åhörare då det var en tävlingslydnadskurs och där är vi ju inte ännu ;) Men det fanns bra saker som Towa sade om energinivåer och låta hundarna ”få” brusa upp och vara galna. Det är ju något jag har hållit tillbaka på Simbaa, jag har jobbat jättemycket med allt lugnande som går och inte ens lekt med honom... Jag vet helt fel av mig, jag har ändrat mig nu, och nu leker vi en stund varje dag, eller vi tränar på att leka bra och kontrollerat. Men åter till saken, jag tyckte det lät intressant och funderade på hur hon tänkte kring det hon sade... det slutade med att vi fick 15 min x 2 med Towa. Och då fick hon direkt se och jag berättade om det också, när han går upp i varv och biter i byxben och armar... Ibland av trötthet och ibland i brist på att få upptäcka något nytt och ibland vid för mycket intryck. Efter de 30 min totalt var jag helt kluven, vi hade inte samma sätt att se på hundträning av detta beteende... men det var nära att de fick mig att ändra mig, att det var detta denna ras krävde, tillsägelser och tjat med nej, nej, nej... Jag köpte detta i en och en halv dag efter kursen, jag testade i alla fall, men som sagt jag kan inte träna på ett sätt som jag känner mig så obekväm i och så osäker på resultatet på...Och med något som stressar upp honom mera. Så därför kände jag att jag måste få prata med människor som har dessa kraftfulla raser, men som kör på samma tänk i träning som mig och få veta resultatet av det och att jag faktiskt inte är ute och cyklar. Detta är människor som också vet att jag faktiskt är påläst om rasen innan jag skaffade den och att jag mycket väl är medveten om vad jag har i kopplet.

Så nu har jag fått prata med Carro, en föredetta klasskamrat från hundsportgymnasiet som har en malinois på 2 år, samt med min uppfödare Anna Nåman. Och det är så skönt, jag är så starkt nu i mitt sätt att hantera detta känns det som. Dessa människor har hjälpt mig och stöttat mig, så nu känns det inte som ett ”problem” längre utan en naturlig del i hans utveckling som inte är något att hänga upp sig på. Hans sätt att reagera på när det blir för mycket intryck, för trött eller kanske till och med överstimulans ibland.

Nedan har jag punktat upp lite av varje kring detta:

• Gör inte så stor grej av valpbitandet, ofta ett sätt att påkalla uppmärksamhet och få igång matte.

• Fortsätt att ignorera det, besvara inte detta med uppmärksamhet att säga ifrån och bli irriterad. Det sätter igång honom ännu mera.

• Lägg inte värdering på ras, utan på beteende och individ.

• Social bestraffning, att bli lämnad och visa att då får man inte vara med, komma ut igen när han är lugn.

• Hans sätt att hantera hans frustration, en överslagshandling när det blir för mycket, eller när han blir för trött.

• Köra korta pass vid intensiv träning, avsluta innan bitandet hinner komma.

• Pausa i bur eller i bilen.

• Träna in ryggsäck, att den positionen betyder lugn.

• Träna in att ligga på filt och vila.

• Kör igång igen när han fått rätt sinnesstämning igen.

• Fokusera på hur jag vill ha honom, inte vara rätt för att hans frustration ska komma, då han känner det.

• Tänka på att variera belöningsfrekvensen i vissa lägen, då han lätt kräver belöning hela tiden och annars går upp i sitt stissiga beteende.

• Kasta godbitarna på marken, lugnar ofta ner dem.

• Använda mer lek i träning, och träna in en bra lek. Att leken startar på mitt ”varsogod”, köra omvänt lockande med leksak. Leken börjar när han undviker leksaken i mina händer och han är lugn. (Detta sade även Towa, så det var bra!)

• De är lite flamsiga, tramsiga och hopplösa mellan varven och man får inte glömma att rasen består av egensinnig och stark bulldog och intensiv och energisk terrier.

• Inte vara försiktig för att det är en hund som har energi och motor, för det var ju det jag ville ha, och det har jag fått, garanterat! ;)

• Det mesta kommer lugna sig med åldern och falla på plats. Många tramsbeteenden försvinner med mognaden.

Det är en ny ras med nya egenskaper för mig, jag kanske överdriver hans bitbeteende, men ibland har det känts jobbigt, särskilt om det uppkommer bland människor utifrån.

Det är detta träningstänk jag känner för och detta kommer jag köra på, oavsett vad andra runt omkring tycker och kanske hänger upp sig på rasen och fortfarande tror att det krävs hårdare tag. Det här var min tanke från början, nu har jag bara fått den bekräftad, vilket känns så skönt! Nu ska Simbaa och jag ha kul och fortsätta utvecklas tillsammans.

TACK ÄNNU EN GÅNG, ANNA OCH CARRO FÖR ERA KLOKA ORD, RÅD OCH ERFARENHETER!!!

Simbaa 8 veckor gammal, lite burträning :)

God kväll, tänkte ta mig tid en stund att skriva ihop några rader om det senaste... Hinner sällan sitta vid datorn, då jobbet, Simbaa och huset tar mycket tid. Men jag vill verkligen komma igång och blogga, men det är svårt när dagarna bara spriger iväg med allt vad vi gör.

Vi har fått svar från Krister Julinder om Simbaas tass, det var inget att oroa sig över tyckte han, vi ska se o 1 -2 månader om han haltar då, och då är det eventuellt läge för att gå vidare med skadan. Annars trodde han att det inte var någon fara. Simbaa går jättebra på promenaderna, dock äter han rimadyl i en vecka till, men min magkänsla är bra denna gång. Vi promenerar som sagt 4 x 20 min nu när han skadade sig, och är det så att jag väljer att spåra en dag (förutsatt på slätt och bra mark) så räknas det som 1-2 promenader. Därmed kan vi delta på viltspårskursensom startar om två veckor, samt vardagslydnad 1 hos Tass i hand (fortsättning på valpkursen hos Karin Prytz), då jag också får räkna bort promenader. Valplägret  nästa vecka behöver heller inte bli inställt för tassen, utan det är bara att tänka på att försöka ha honom kopplad och på en sansad nivå, vilket kan vara svårt varken det handlar om promenad eller kurs.

Tänkte bjuda på ett par bilder från semestern uppe i Jämtland... då detta med tassen inträffade...

Hans irritation mellan framtassarna har blivit så mycket bättre bara de senaste dagara då jag har haft tratt på honom. Så att han inte har kommit åt att slicka. Jag slutade också att ha på det där jag fick hos fjällvet, något mousse som skulle stilla klådan och samtidigt smaka illa. Det innehöll tree oil som tydligen kunde irritera tassarna i vissa fall, så man skulle vara vaksam, mycket konstigt preparat måste jag säga... jag testade i alla fall. Jag vet inte om han reagerade på det eller om det var hans ökade slickningar som gjorde att det blev så mycket mer irriterat och rött. Då hade jag ingen tratt, för han började slicka när mousset slutade smaka illa, för då blev han minst sagt irriterad för att det var något fuktigt kvar på tassarna... Sedan provade jag silverlotation som jag fick av Teresé, men det blev som en beläggning kvar på tassarna som gjorde att tassarna såg hemska ut. Så jag slutade med det och satte på tratt, och det blev genast mycket bättre bara av att han inte är där och slickar. Har fått en hudutredningstid på fredag på Analysen i Örebro, hoppas vi kan komma fram till så småningom vad det beror på, för det vill jag absolut få reda på!

Annars idag så har vi spårat lite vanligt personspår, trist nog så tänkte jag att det skulle ligga i 5 timmar, men så börjar det regna dessutom på det. Men han klarade en annan gång att gå en viltspår efter en natt + regn så jag tänkte idag att vi testar och ser. Vimsigt i början var det, halva sista delen gick det jättebra, men när han skulle börja det andra spåret efter det första, då balla det ur totalt. All kraft och tankeverksamhet gick väl åt till det första pga av väderförhållandena, blåste gjorde det också, så det var inte det bästa förutsättningen alls. Jag skulle ha struntat direkt i det andra spåret, eftersom han uppvisade samma beteende förra gången det hade regnat och det hade legat över natten, dock var det mera dofter då, men vilt och blod... Men då orkade han inte heller ta det andra spåret. Det har jag lärt mig nu, att inträffar detta igen, med regn så ska han bara göra ett av spåren och så är vi nöjda. Han blev grymt trött efter bara detta spår, han däckade direkt i bilen när vi kom tillbaka. Där ser man vad mycket han fick koncentrera sig och kämpa för att lyckas i den där blötmarken. Men han är duktig min lille prins!

Igår fick Simbaa vara med lite på jobbet också, vi skulle testa och ha honom på innergården på kvällen, men så började det åska regna så in i nordens, så då fick han komma in och ligga i köket en stund. Hälsa på de gamla tränar vi på, men det är sååååå hiiiimlaaaa skoooooj tycker han, så det blir lätt lite flamsigt och stuttsigt.

Jag har även igår fått tala med min kära gamla klasskompis från Hundsportgymnasiet, Caroline Ersenius om Simbaas extrema slit i byxor och kläder "problem".... Det var även det Towa och vi tittade på, på en kurs förra helgen... Men jag känner mig inte bekväm i hennes metoder, det är inte min grundtanke, har aldrig varit och kommer aldrig att blo oavsett vilken ras jag tränar... Caroline vet jag har samma grundtanke på träning, likväl som vardagssaker som tävlingsmässiga träningsgrejer. Eftersom det jag inte har gjort hitills har fungerat, vad jag tycker, så kände stort behov att få rensa tankar med någon som har samma träningstänk som mig rakt igenom, samt har erfarenhet av en hund i Simbaas kaliber.... Därför valde jag Carro med sin malinois Sid. Jag fick massvis med bra tips, övningar och respons på att jag inte är ute och cyklar och att jag ska hålla fast vid det jag faktiskt passar mig som person och tror på för bästa resultat på Simbaa. Jag blir bara irriterad och ledsen om jag ska hålla på och säga till Simbaa och göra konflikten ännu större, det är inte mitt sätt att träna hund på helt enkelt. Man ska inte hänga upp sig på rasen, utan se till beteende och individ. Jag kommer skriva mer om vad jag och Carro pratade om och kom fram till. Bästa av allt är att hon kommer också delta på valplägret hos klickerklok nästa vecka! =)

I söndags åkte vi upp till Jämtland, bodde på bed and breakfast mellan Östersund och Strömsund. Husse skulle lämna in en maskin på renovering från ett företag, så då passade vi även på att semestra lite. Men på söndagskvällen när vi äntligen kommit upp så skadar sig Simbaa. Vi gick i skogen på en stig och han stannar till ett tag för att nosa på lite blåbärsris, jag går lite före och när han ser mig springer han i full kareta och missar ett det står en liten granstubbe vid stigen så han dundrar in i den med både v.ä fram och v.ä bak. Därefter var han direkt rejält halt både bak och fram. Husse fick bära honom tillbaka. På tisdagen två dagar efter incidenten fick vi en akut tid hos en fjällveterinär som tittade, kände, klämde och röntgade v.ä framtass, då han reagerade på tårna. Röntgen visade inget, så han fick rimadyl och så vila. Haltandet var mycket bättre på bara två dagar, i början kunde han bara kissa, men nu kunde vi gå och visa upp hältan som var kvar.

Jag kände mig inte trygg i detta, bara vila och ingen mer åtgärd eller uppföljning. Jag är tillräckligt avskräckt från allt med Spiros oupptäckta skada, som han gick med under 1 år innan vi fick någon hjälp som hjälpte. Trots detta blev det för omfattande för mig och honom, då han utvecklade diskbråck dessutom. Så då valde jag att pensionera honom i förtid och låta honom göra vad han känner för. Så detta med att bara vänta ut i vila och käka rimadyl är jag livrädd för. Så jag ringde min fysioterapeut Teresé Asplund på Små och stora tassar utanför Åkersberga. Vi fick komma ner på hemvägen på onsdagen till henne som tur var. www.sostassar.com

Terese fick en extrem reaktion på Simbaas ena tå, såsom veterinären, men Terese tyckte detta inte kändes bra då han reagerade så kraftigt. Hon bad om att få se röntgenbilden, och där visade det sig att något skiljer sig från dem andra tårna. Det är ett mellanrum mellan led och brosk... på just den tån som han reagerar på så fruktansvärt. Terese sade det att hon är ingen specialist på att läsa av röntgenbilder, utan ville att vi skulle kontakta Krister Julinder på Söderköpings Djursjukhus för att se så att detta inte är något att fundera på. Växer det samman igen av sig självt, eller måste man göra någonting åt det. På Söderköpings Djursjukhus håller de enbart på med leder och operation av leder. Han ska äta rimadyl för att han har så ont. Han ska också ha en sko på sig när vi är ute och går så att tassen skyddas någorlunda.

Sedan har han som misstänkt slagit i v.ä bakben, knät så det blivit en inflammation. Detta kommer gå tillbaka av sig själv med rimadylen och lagom aktivitet. Då han har avlastat den skadade sidan av kroppen så har han förlorat en hel del muskelmassa bara på få dagar. Detta ska senare byggas upp igen med hjälp av backträning. Så att båda sidorna får lika massa igen. Besöket hos Teresé avslutades med att Simbaa fick behandling i form av elektromagnetplattan, ultraljud var inte aktuellt då han är för ung.

Simbaas kroppskonstruktion gör också att han utan skada eller så har lite för korta utåtrotatorer och höftsträckare. Detta beror på att hans bakdel är högre än ryggen och vinklarna är lite för dåliga än så länge. Sådant kan växa till sig och bli bra, alltså att ryggen får en jämn och rak linje, gärna lite sluttande vid korset. Men för att förebygga att det inte förblir så med bakdelen så ska jag nu under hans valptid bara tänja lite, inte strecha fullt ut. Alltså dessa två, utåtrotatorer och höftsträckare för att förlänga musklerna där.

Sedan har simbaa haft lite problem med sina tassar i form av att han blivit irriterad mellan tårna och ovanpå tårna. Det kan vara mycket olika gräs som han kan vara känslig för eller att han fått en hel del olika tuggben, godis mm som kanske inte innehåller det bästa... Så nu ska vi ringa till slakteri och få tuggmotstånd, och sedan ska jag börja tänka på vad jag belönar med i träningen. Jag har torkad lunga och torkad lax med mig hem från Terese som vi ska köra på bl.a Ska även använda silverlotion för klådan på tassarna. Hade en bokad hudutredningstid idag på Analysen i Örebro för detta, men jag väntar med det nu efter att jag fått nya råd och utlåtande från Terese. Det kändes också lite masstigt att han skulle in där, på en tredje undersökning denna vecka tre dagar i rad och sedan dessutom ha ont i en tass... Att det kan vara fodret är jag ganska säker på att det inte beror på, då han äter det norska färskfodret Vom og Hundemat. Naturligt, fräscht och kvalitémässigt bäst tycker jag!

Vad har ni andra för erfarenheter av veterinärer när ni kommit in med ett halt, skadad hund? Vad har ni fått för hjälp, vad har det gett för resultat? Eller andra fysioterapeuter, rehab utredningar? Delge mig era kunskaper, åsikter och tankar!

Att nästa hund skulle bli en american staffordshire terrier var klart för cirka 2 år sedan, då jag för första gången på riktigt stötte ihop med dessa fantastiska hundar. Det var på hundstallet i Stockholm som jag föll pladask för rasen och dess trevliga temperament och mysighet. Alla de ”amstaff blandningar” som fanns på hundstallet sommaren 2009 var så fascinerande mysiga, trots deras obehagliga och svåra liv innan de kom till hundstallet. Jag kunde inte motstå en enda gång att gå in till de pipiga/gnälliga amstaffarna, för när man kom in lugnade de ner sig och lade sig på en och bara myste hur länge som helst. Tanken som då kastades emot mig var att särskilt denna ras blir nog inte överröst med kärlek och omvårdnad på flera platser om i landet. De ska vara tufft att äga denna ras och de ska dessutom hanteras tufft med så lite respekt som möjligt. Dessa hundar som fanns på hundstallet har ägts och hanterats av mycket ovettiga människor.

- Ägare som binder sin hund i dragkroken på bilen och kör iväg.

- Ägare som lämnar sin hund utan tillsyn i veckor.

- Ägare som håller sina hundar bundna hemma. Ägare som använder sina hundar istället för vapen.

- Ägare som tränar upp sina hundar till att slåss med andra hundar och satsar pengar på dem.

- Ägare som själva klipper av öronen på sin hund.

- Ägare som föder upp massvis av valpar utan tankar på ålder, bakomliggande temperament, hudproblem och låter dessa växa upp i hemska miljöer där hundarna blir instängda mer eller mindre. De har ingen chans till miljöträning eller socialisering.

Dessa ägare ska inte förstöra rasen och göra så att den bli förbjuden. Förbjud dessa människor istället!

Amstaffen är en energisk gosegris som har mycket kraft och energi. Jag visste att jag ville ha något större och mer utmanande att jobba med, en riktig brukshund, men jag ville inte ha det som alla andra tränar med, Schäfer, kelpie, dobermann, malenois, rottweiler etc... Så därför föll valet ännu mer på amstaffen. En ras som inte är lika vanlig att träna lydnad och bruks med. Men gemensamt för dessa hundar är att de besitter stora resurser som kan bli till något riktigt bra. När jag gick på hundsportgymnasiet skrev jag även ett fördjupningsarbete om rasen och dess avel. Resultatet av detta var att jag fick kontakt med några uppfödare, samt lärde mig mer om rasen och hur jag själv en dag skulle välja rätt föräldrar och rätt individ.

Vintern/våren 2011 började drömmen om en egen amstaff bli sann. I mars fick den kennel jag tittat så mycket på valpar efter fina och sunda föräldrar. Detta var kennel Cezeta i Gällivare, där kennelinnehavaren är ordförande i amsaffklubben, vilket kändes mycket bra i mitt val av uppfödare. Det föddes 5 stycken bedårande valparna i färgerna rött och vitt efter föräldrarna Cuda´s Speedfighter och Great Vikings Sweet About Me. Två fantastiskt trevliga hundar. När valparna var 5,5 vecka gamla flög jag och min kära karl upp till Norrbotten för att kika och bestämma oss, eller rättare sagt jag skulle bestämma mig. Det visade sig att alla förutom en skulle ut på foder, så det fanns bara en liten knodd att välja på. Att det skulle bli en hane hade jag bestämt, men när vi satt där på golvet bland alla knoddar kände jag att om jag hade fått välja så hade det i alla fall blivit den hanen som var till salu. Alla hanarna var jämlika i temperamentet, ingen utmärkte sig mer än någon annan. Så det jag fastnade för var hans storlek och utseende. Söt som socker och mer därtill! Det kändes helt enkelt jättebra när jag tittade på honom. Så vid 8 veckor i maj 2011 fick jag hem honom. Han flögs ner till Arlanda där vi hämtade honom. Sedan dess har jag varit en mycket lyckligt lottad tjej med en härlig och livlig liten amstaff valp. Han tar mycket tid, energi och tålamod. Men han ger även kraft, energi och glädje till mig!

Vi har avslutat en valpkurs vid 4,5 månaders ålder. Till hösten börjar vi med vardagslydnad 1, miljöträningskurs och viltspårskurs. Vi kommer även delta på valpläger en helg hos klickerklok, samt en helgkurs i avslappning och koncentration som bygger på boken "Släpp kontrollen lös". Det kommer bli en härlig tid framöver och äntligen är jag igång och tränar hund igen, på riktigt! =)

   Hälsar på uppe i Gällivare på Cezeta All Included, "Simbaa".

I och med mitt lilla nyförvärv, Simbaa känner jag för att börja blogga. Främst om våran vardag och träning. Det känns bra att få skriva av sig sin träning och sina tankar ibland.  

Tänkte börja med en liten presentation av mig och Simbaa.  Mitt namn är Beatrice Bergqvist och är 21 år gammal. Har studerat tre år på hundsportgymnasiet. Är utbildad SBK Allmänlydndsinstruktör, freestyleinstruktör och håller även agilitykurser på brukshundklubben i Askersund vid behov. Den första hunden som kom in i mitt liv var en papillon hane, vid namn Spiros. Han var med mig på hundsportgymnasiet under alla tre åren, tränade lite av varje lydnad, freestyle, viltspår, men tävlade bara i agility. När han kommit upp i klass III upptäcktes en skada, som varit svår att få ordning på, det har idag utvecklats till diskbrock och han är pensionerad. Min andra papillon är en tik, vid namn Sienna. En mycket kelig tjej som trivs med tillvaron som sällskapsdam.   Min tredje hund är den efterlängtade American staffordshire terriern Cezeta All Included ”Simbaa” som ska ta mig in mer i lydnad, viltspår och bruksvärlden. Han är född den 9 mars 2011. En valp full med energi och påhitt. Jag har fått det jag ville, något att verkligen jobbe med! En närmare presentation av honom kommer senare och i alla kommande blogginlägg.